Februari 2010. Vi har fatt JAAA på vår ansökan. Mitt ansvarsfulla, stressiga(men välbetalda) jobb är uppsagt, lägenheten uthyrd och grejer sorterat i vad som ska packas, slängas respektive sparas. Letar febrilt efter billigaste biljetterna jag kan hitta. Enkelbiljetter. Till Kenya. Jihoooo! På soffbordet ligger boken om Afrika, läser på så ofta jag hinner. Det nya jobbet är ett jobb som dive center manager för ett resort på Kenyas sydkust, strax söder om Mombasa. Jag har inte ens tillräcklig dykutbildning utan ska utbildas på plats (är dock passionerad dykare!), medan jag och min pojkvän anpassar oss till kulturen, omgivningarna, folket och företaget…Juni 2010. Och nu sitter jag på stentrappan till en av våra dykbaser, i shorts och t-shirt, och tittar ut över ett turkosblått hav med en vit rand av skummande vågor några hundra meter ut där revet ligger som en skyddande vall runt lagunen. Det är hett, så hett att till och med kenyanerna klagar. Men det känns härligt, speciellt när jag tänker på hur en vanlig måndag morgon klockan nio skulle varit; tittat ut på den grå motorvägen utanför kontoret, ryst åt det kalla vädret och med en suck gett mig in i dagens skörd av ”viktiga” e=mails och papper.  Blä…Min pojkvän, och numera fästman (även om jag tycker det är ett sjukt gammeldags ord – och yes, han gick ner på knä och friade i Kenya men det är en annan story…), är dykinstruktör och en av anledningarna till mitt byte av karriär. Istället för att vara ekonomiansvarig för ett läkemedelsföretag i små lokaler på Hisingen, är jag nu snart färdig divemaster: har havet som kontor, dyker nästan dagligen med små (och stora) varelser och träffar dagligen alla möjliga slags personer.

Posted on Juni 11th, 2010 av Lova
Filed under: Okategoriserade | No Comments »